Nyhtestablå

Häverö kyrka och socken

Kommun: Norrtälje

Motivering

Häverö kyrka ligger i en välbevarad kulturmiljö, där bebyggelsestrukturen på ett traditionellt sätt framträder. Vägar, vegetation, gårdar och hus redovisar på ett ursprungligt sätt en förhållandevis oförändrad och levande tradition. Bebyggelsen har ursprung i järnåldern, vilket gravfälten visar. Landskapet är öppet och hävdat.

Historik

Häverö socken (de Haewer 1314) tillhörde Häverö skeppslag. Häverö har tolkats som Bockön (Haewr, bock). Att delar av Häverö tidigare utgjort en ö framträder tydligt då nivåkurvan för 15 meter utritas. 1647 erhöll Lennart Torstensson Häverö som grevskap, hans son ärvde detta 1651. Genom reduktion indrogs hela grevskapet 1674.

Topografi

Häverö socken ligger inom skogsbygden i den norra delen av kommunen. Den övervägande delen av socknen har ett lågt och flackt läge, höjder över 30 meter är sällsynta under det att stora delar av landområdet ligger under 20-metersnivån. De högst belägna områdena är belägna omkring Storsjön och Holmsjön, därifrån sträcker de sig mot Häverö kyrka i norr.

Två sprickdalar i nordsydlig riktning avgränsar socknen i väster och öster, nämligen Edeboviken och Väddöviken. En markerad sprickdal i nordväst-sydostlig riktning löper från Järsjöviken över Edebovikens mynning förbi Tulka-Orviksjön-Muloxen-Mörtö-Veda och Västersjön vid Bergby.

Huvuddelen av socknen täcks av bergig och stenbunden skogsmark. Någon slättbygd förekommer inte, området är däremot mycket småkuperat. I väster är skogsmarken mellan Tulka och Hallsta blockhöljd, norr om Hallsta bildar blocken ganska höga kullar. Naturlig ängsmark förekommer på en del torv- och gyttjeområden, vilka finns i relativt stor omfattning i socknens östra och sydöstra del.

I de norra delarna av socknen runt Herräng men även norr om Lappsjön har järnmalm brutits. Malmen i Herräng utgörs nästan uteslutande av magnetisk järnmalm, i vissa fall i förening med svavelkis (vilket är till nackdel vid järnhantering). Molybdenglans, zinkblende och kopparkis förekommer också i partier vid gruvorna.

Berggrunden i Herrängsfältet består av en blandning av leptit, grå och röd granit genomsatt av en mångfald grönstensgångar. Järnmalmerna i Eknäsgruvan är de järnrikaste inom Herrängsfältet, de innehåller ca 50 % järn. Eknäsgruvan är för övrigt kommunens största gruva. Enligt källuppgifter lämnade Herrängsfälet ca 850 000 ton järnmalm mellan åren 1833-1939.

Vid Herräng ligger sjön Blåkaren. Området runt sjön och österut vid själva samhället är värdefullt ur naturvårdssynpunkt. Skogsmarken längs östra sjöstranden består till stor del av lövträd med en buskvegetation av hassel och skogstry. Eftersom berggrunden är kalkrik är floran rik.

På den nordvästra stranden av Väddöviken, där den mynnar ut i Singöfjärden, finns ett värdefullt blandskogsområde med inslag av ädla lövträd, där den kalkrika moränjorden är synnerligen örtrik. Området innehåller även hällmarker med tall, myrområden, strandängspartier och igenväxande ängsmark.

1741 skriver Lars Salvius om Häveröborna: ”Utom vad de kunna få på åker och äng, idka de kolningar och körslor till bruken Skebo och Ortala. Somliga, som hava tillfälle till sjöfart på Stockholm, fara dit med ved, kol, hö och dylikt. Några äga fiske i havet men klaga, att fisken nu mycket avtagit emot förra tider.”

Beskrivning

Häverö kyrka är byggd i början av 1300-talet i gråsten med tegelomfattningar kring dörrar och fönster samt på gavlarnas överdel. Sakristians norra väg har ett mönster i gråstenen i form av ett enkelt kors. För övrigt är gråstenen, som skiftar i grått och rosa, lagd med små och stora block sida vid sida. När kyrkan restaurerades 1972 fann man under korgolvet altare och syllar till en äldre träkyrka cirka 7 x 7 m. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med en sakristia i norr och vapenhus i söder, det senare är något yngre än långhuset. I kyrkans nordvästra hörn finns en smal gång genom muren. Murverket visar att den är ursprunglig. Dess funktion var sannolikt att underlätta de processioner som ägde rum runt kyrkan vid flera årligen förekommande högtider.

Kyrkan erhöll tre tegelvalv i slutet av 1400-talet. Koret har ett stjärnvalv, de två övriga åttastråliga kryssvalv. Något senare försågs kyrkorummet med målningar. Man anser att tre olika målare var verksamma vid utsmyckningen. Koret och mellanvalvet med väggar tillkom under 1400-talets sista fjärdedel. Det målades av en mästare som stod Albertus Pictor nära. Västvalvets målningar är något yngre, sannolikt från 1500-talets början.

Några av målningarna i korvalvet skildrar händelser ur gamla testamentet. De bibliska motiven har fått stort utrymme, förlagan har varit Biblia pauperum, vilket visar att man velat ge församlingen en bildkatekes med flera för den kristna tron avgörande händelser.

Koret var det allra heligaste, där stod högaltaret och där var Kristus själv lekamligen närvarande varje gång mässa firades. Körens plats antas ha varit på en läktare på korets nordsida eller på sakristievinden, den s k gapskullen, som i sådana fall hade en öppning in mot koret. En kör avbildades på korets nordvägg i Häverö kyrka, där en öppning från sakristievinden in till koret en gång funnits (i Edebo är för övrigt en sådan öppning bevarad). Kören i Häverö består av fyra andliga, tre med tonsur och mässkjorta och en med birett som sjunger, anförda av klockaren, den gamle Jesse till ro. Framställningen är troligen unik.

Bland kyrkans inventarier kan en bild av den heliga Birgitta nämnas. Kyrkans förnämsta inventarium utgörs dock av ett altarskåp utfört av den i Antwerpen verksamme Gielisz i början av 1500-talet.

Nordväst om kyrkan är klockstapeln belägen. Dess konstruktion visar att den är en av landets äldsta, i länet är den den äldsta bevarade.

Häveröstapeln är en tornstapel som från början varit öppen med spånklädda, runda och kraftiga stolpvirken. Mittenstolparna i Häveröstapeln utgör en viktig detalj. De är fyra – inte bara 2 – och svarar helt mot sidornas stolpfördelning.

Häverö prästgård är byggd 1810, till Prästgården hörde flera torp. Fattigstugan (Prästgården 1:1) samt post och skola låg på Prästgårdens mark.

Göringe nordöst om kyrkan har delvis välbevarad bebyggelse.

Norr om Häverö kyrka ligger Buska med en timrad huvudbyggnad under ett valmat plåttak, två flyglar, uthus, magasin, statarstuga m fl byggnader. En allé av lönn och ask leder till gården. Buska och Hovgården var frälsehemman under Skedboholm (Skebo) på 1600-talet enligt den geometriska jordeboken 1642. På kartan från 1642 är Prästgården samt de ovan nämnda gårdarna utritade. Buska och Hovgården brändes 1719 av ryssarna, den senare gården blev därefter inte uppförd på nytt. Samma karta har under littera E en beteckning för ”Tuna äng” öster om kyrkan. Vid kyrkan fanns senare en äng som kallades Tunboängen även under 1900-talet. Tuna betecknade ofta en stor och viktig by, en kungsgård eller prästgård. Det isländska ordet hof ”gård” kunde i det äldre språket också betyda gudahus, tempel. Gårdar kunde få namn på -hov i samband med säteribildningar. Hotgardher var på medeltiden herregård, sätesgård.

Norr om kyrkan i betesmarken på en moränhöjd som sluttar mot öster ligger ett gravfält (raä 55 ) från y jäå som består av högar och runda stensättningar. Väster om landsvägen vid allén som leder till Buska finns ytterligare ett gravfält (raä 57) från y jäå bestående av 16 fornlämningar som utgörs av runda stensättningar. Längre norrut öster om vägen på en större flack moränrygg ligger bebyggelselämningarna efter Kimminge by som brändes av ryssarna 1719. På en storskifteskarta från 1783 betecknas området som ”gamla tomten”. Numera skrivs byn Kimmine. Nära den gamla bytomten på mark som tidigare använts för bete finns två gravfält (raä 103, 102) från y jäå bestående av 15 respektive 17 fornlämningar. Norr om Kimmine är Kusby beläget.

Bebyggelsen ligger längs vägen där marken är uppodlad i ett stråk som tydligt kan urskiljas när 15-metersnivån utritas. Den forna havsviken framträder då mycket tydligt.

Kommun: Norrtälje

Källa till texten: Morger, Kersti 1990 "Kulturminnesvårdsprogram för Norrtälje kommun"

Klassificering enligt kulturmiljöprogrammet: Närmiljö

Riksintresse: Ja

LD98-0031 Hallstavik

LX99-0300 Häverö