Nyhtestablå

Fasterna kyrka och socken

Kommun: Norrtälje

Motivering

Olika brukningsformer kan studeras inom området, bondebyar och säteribildningar har satt sin prägel på såväl landskap som bebyggelse.

Bebyggelsens höjdläge och åkermarkens utnyttjande med tvåsäde har varit detsamma från yngre järnåldern.

Av säteribildningarna är Mörby ett exempel på en anläggning som lokaliserats till en viktig plats ur kommunikationssynpunkt. Såväl Mörby som Ekeby har etablerats under medeltiden.

( …)

Fasterna kyrka utgör ännu ett exempel på den ekonomiska makt som en enskild bruksägare kunde utöva.

Beskrivning

Esterna socken omfattade i medeltids- och UH (Upplands handlingar) materialet västra delen av nuvarande Fasterna socken. Gränsen mellan Esterna och Fasta socknar var tillika bygränsen mellan Medevi och Rånäs. Esterna sammanslogs med Fasta socken 1797 och fick namnet Fasterna. Saebohaerad förekommer som sockennamn i Sjuhundra härad mellan 1314 och 1388 omväxlande med sockennamnet Fasta, det nuvarande Fasterna sockens östra del. Det s k Fasta Visnare med enheterna Byle, Fastnäs, Mälby, Norrbyggeby, Söderbyggeby och Österängby hörde i jordeboken till Knutby socken fram till 1889 då det överfördes till Fasterna jordebokssocken. Runstenar U 512, Tjäran.

Topografi

Skedviken är kommunens största slättsjö. Väster, norr och öster om sjön utbreder sig ett öppet odlingslandskap som fortsätter runt sjön Syningen. Väster och norr om detta odlingslandskap vid Skedviken vidtar stora skogsarealer som sträcker sig in i Uppsala län. Granskogarna är i flertalet fall örtrika och vegetationen är kalkpåverkad, men även fuktängar och kärr förekommer. Förekomsten av lövängar som numera är bevuxna av gran har bidragit till den stora botaniska artrikedomen.

Från Gavel Långsjön med Kornan och Lövsjön rinner vattnet förbi Rånäs bruk till Skedviken och därifrån genom den s k Landbroån till Syningen samt vidare österut. Den s k Gammelån som sannolikt avvattnade Gavel Långsjön mot Syningen rinner mellan Råby och Vadet.

Öster om Gavel Långsjön och vidare nedåt Skedviken och Syningen uppträder stockholmsgraniten som innesluter skarpt begränsade gneisstycken.

Nordväst om sjön Skedviken ligger fyra drumlins (se del 1 sid 18), på vilka bebyggelse och fornlämningar förekommer. Vägen mellan Fasterna kyrka och Rånäs genomkorsar dessa drumlins, som löper i nordsydlig riktning. Runt Rånäs samt vid Syningen finns partier av ädellövskog bestående av ek och hassel. Vägen som leder till Ekebyholm från öster kantas av en allé som framme vid slottet utgörs av ekar. Denna del är en av de förnämsta alléerna i länets norra delar.

Landskapet är omväxlande med åkrar, betesmarker, lövholmar och skogsdungar. Den äldre bebyggelsen ligger i höjdläge, i vissa fall på drumlins, i andra fall i övergångszonen mellan moränmarken och lerslätten, ofta med järnåldersgravfält i anslutning till byarna. Vägsträckningen följer det äldre vägnätet. Många av byarna inom området ägdes av de stora säterierna Rånäs och Ekebyholm, vilka var de största säteribildningarna i länet i början av 1900-talet.

Förhistoriska lämningar

Bronsålderslämningarna bildar relativt små men tätt liggande grupper av rösen, stensättningar och skärvstenshögar. Lämningar från bronsåldern förekommer väster om byn Ubby (Fasterna socken), vid Hagby (Rimbo socken), Tistelkullen (Rimbo socken). Äldre järnålder förekommer bl a vid Uggelnäs, norr om Långsjön, vid Bydingen. Gravfält som tillhör äldre järnålder ligger endast undantagsvis i anslutning till en i de geometriska jordeböckerna redovisad tomtplats.

Det förekommer förhållandevis få yngre järnåldersgravfält i anslutning till byarna, vilket kan tolkas så att bebyggelseutvecklingen varit något senare i detta område. Det är dock möjligt att bortodling är en annan förklaring. -by, -sta namn är emellertid rikligt förekommande, vilket talar för en kontinuerlig bosättning i området från yngre järnåldern. Den yngre järnåldersbebyggelsen ligger i allmänhet på en moränkulle eller något annat impediment i åkermarken. Den medeltida bebyggelsebilden kan utläsas i de geometriska jordeböckerna från 1600-talet.

Bebyggelsen inom vissa delar av området samt byarnas utformning med bebyggelse, fornlämningar och åkermark har behållit sin grundstruktur och är fortfarande tydlig och avläsbar.

Beskrivning

Esterna medeltida kyrka hade sannolikt den nuvarande kyrkans bredd, den sträckte sig fram till den östra korsarmen och var byggd av gråsten.

Under 1600-talet, när Gabriel Bengtsson Oxenstierna bodde på Mörby slott förändrades kyrkan, ett nytt kor byggdes till under vilket ett gravvalv för den Oxenstiernska familjen inrättades. Ett kopparstick i Suecian visar hur kyrkan såg ut efter ombyggnaden, då den även förändrats till det yttre. En lockhäll som finns infälld i den nuvarande kyrkans kor härrör från 1600-talet. Den utgör resterna efter en gravvård över Gabriel Kristiernsson Oxenstierna (d 1588) och hans hustru, Beata Eriksdotter Trolle (d 1591).

Den nuvarande kyrkan togs i bruk 1806. Bakgrunden till denna märkliga kyrkas byggnation har ett samband både med Rånäs och Mörby. Bergsrådet Jean Le Febure som var ägare till Gimo bruk hade satt igång med vallonsmide vid Rånäs, där ett brukssamhälle så småningom växte fram. Ett av motiven till den nya kyrkans uppförande var att den gamla kyrkan blivit för trång då även bruksfolket vid Rånäs besökte gudstjänsterna. Brukspatronen ansåg att de båda socknarna Esterna och Fasta borde förena sig om en kyrka, vilket bönderna i Esterna motsatte sig, eftersom de ansåg att deras kyrka var i gott stånd. Brukspatronen Le Febure förklarade sig villig att bekosta nybyggnaden. Bland visitationsprotokoll står följande att läsa:

"…..Fasterna församlings kyrkas i ståndsättande och utvidgande, Bergsrådet Jean Lefebure, enligt Sockenstämmo Protocollerna för den 3 och 10 juli förlidit år, hållne, dit förstnämnde vid Fasta Moderkyrka och det senare I Esterna Annexeförsamling, förklarat sig villig, att utan socknarnes kostnad, med nådig tillåtelse finge byggas i förening med Esterna Annexkyrka, vilken efter den nu i underdånighet insända Ritning, då kommer att förändras till korskyrka samt med nödige Läktare förses ....".

Skrivelsen är utfärdad på Stockholms slott den 7 februari 1797 och undertecknad av Gustaf Adolph.

Ritningarna till den nya kyrkan, en korskyrka med ett kupoltorn över korsmitten, utfördes av akademibyggmästaren Neosander. De omarbetades av Olof Tempelman som satt sin prägel på utformningen av kyrkobyggnaden även om de ursprungliga ritningarna i stort följdes.

Kyrkan har sin förebild i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm ritad av C F Adelcrantz. Den byggdes på den gamla grunden, där denna räckte. De nya byggnadsdelarna uppfördes av tegel. Tornets övre del är däremot av trä. Kyrkans murverk är efter den senaste restaureringen (utförd 1986) spritputsad i en svagt rosa ton medan tornet är målat i grått med vita pilastrar och listverk. Ljudgluggarna har svartmålade luckor, taken är klädda med svartmålad plåt och tornhuven kopparklädd. Kyrkstallarna norr om kyrkan är bevarade.

Kyrkbyns (Ästärne 1538, 1559 Esterne kyrckeby) bytomt låg cirka 50 meter öster om kyrkan. Byvägen gick mellan de två parhusen (parstugor) som ursprungligen var mangårdsbyggnader till två skilda gårdar. Till bebyggelsen hör bl a en drängstuga, en bod och ett magasin.

Söder om kyrkan på en udde med branta klippkanter vid Skedviken ligger Mörby slottsruin (1387 in willa Myra by).

På 1300-talet var Mörby sätesgård för en tysk adelsman vid namn Henrik Damerow. Då släkten Slaweka (från Pommern) senare blev innehavare av Mörby tillkom sannolikt den första stenbyggnaden. Efter Märta Slawekas giftermål med Bengt Kristiernsson Oxenstierna förknippades slottet med denna släkt under 1500- och 1600-talen. Mörby hörde till släkten Oxenstierna mellan åren 1476 och 1674. År 1591 skedde ett arvskifte mellan bröderna Bengt och Gabriel Oxenstierna. Bengt erhöll gårdar i Rimbo (se Ekebyholm) och Gabriel fick Mörby.

I mitten av 1500-talet byggdes ett fyrkantigt torn i nordost samt ett vakttorn i sydväst. Under denna tid fick Mörby också den grundplan den numera har. Borgens utformning har släktskap med de planlösningar som kan återfinnas i både Skåne och Danmark. Man har t ex visat på det halvrunda porttornet och framhållit dess medeltida anor. Samma sorts tornutformning kan man se på kontinenten och i Baltikum.

Under 1600-talets första hälft förändrades borgen och byggdes till med en våning samtidigt som det fick hängtorn med lökformade huvar.

Ett kopparstick i Erik Dahlbergs Suecia Antiqua et Hodierna visar Mörby slott och Esterna kyrka. Förlagan utfördes 1662. Byggnaden hade tre våningar höga huslängor, sirliga tornhuvar, brant sadeltak med vindskupor och höga skorstenar. Vid denna tidpunkt hade Mörby nått höjdpunkten i sin historia. Gustav Gustavsson Oxenstierna var den siste i släkten.

I början av 1700-talet innehades godset av Magnus Stenbock, vars arvingar sålde det till Arvid Horn på Ekebyholm. Arvid Horn hade planer på att restaurera slottet men avråddes av arkitekten Carl Hårleman som han konsulterade. Denne föreslog istället att Mörby borde göras till en vacker ruin.

Så småningom kom slottet att härjas av en eldsvåda och delar av materialet i borgen användes senare i många byggnader som uppfördes i trakten. Koppartaken hade tidigare flyttats till Ekebyholm.

Ösby (in Osby 1328) vars ursprungliga bytomt låg cirka 400 meter nordost om kyrkan är numera obebyggt. På 1500-talet bestod Ösby av 3 gårdar. Ösbys gravfält (raä 82) består av 125 fornlämningar som utgörs av runda stensättningar och högar.

Gillberga (in Gilbaerghum 1328) har inte något gravfält som kan knytas till byn, som på 1500-talet bestod av 1 frälsegård. Gillberga var ett säteri på 1670-talet, som såldes till Rånäs i början av 1700-talet. En parstuga samt ett magasin och övriga ekonomibyggnader utgör en del av den värdefulla bebyggelsen. Kyrkan, Kyrkbyn, Ösby och Gillberga ligger på en drumlin.

Uggelnäs (Ness 1540) har två gravfält (raä 96, 97) som utgörs av 115 respektive 17 fornlämningar. Det förra består av runda, kvadratiska och triangulära stensättningar, det senare av runda och kvadratiska stensättningar samt 1 rest sten. På 1500-talet bestod Näs av 2 frälsegårdar. Uggelnäs blev säteri 1661 då det innehades av Svante Uggla efter vilken det kallades Uggelnäset. Det införlivades på 1700-talet med Rånäs.

Nordväst om kyrkan ligger Källberga (in Kighilbergha 1416) som på 1500-talet bestod av 1 frälsegård och 1 skatteutjord. Två gravfält (raä nr 86-87) från järnåldern bestående av 70 respektive 10 fornlämningar ligger i anslutning till bebyggelsen. Nummer 86 utgörs av runda stensättningar, högar, rektangulära stensättningar och 2 resta stenar. Nummer 87 utgörs av runda stensättningar, högar och 1 rektangulär stensättning.

Nordväst om kyrkan ligger Ubby (de Vtby 1310) med gravfält från järnåldern (raä 74) bestående av 20 fornlämningar som utgörs av 19 runda stensättningar och 1 kvadratisk. Väster om byn i skogs- och hagmarken ligger fornlämningar från bronsåldern som utgörs av rösen och stensättningar. De ligger delvis i krönläge på bergsryggar. På 1500-talet bestod Ubby av 3 skatte- och 1 frälsegård, den senare kallas Bolet efter 1566.

(…)

Fasta socken (1317 ecclesie Fastakirkyu). Saebohaered (1314 de Saebohaerad) förekommer som sockennamn i Sjuhundra härad mellan 1314 och 1388 omväxlande med sockennamnet Fasta. Det har ansetts vara ett äldre namn på Fasta socken och användningen av namnet tyder på detta. Namnet hade sannolikt även en vidare betydelse. Gillberga uppgavs 1383 ha legat i Esterna i Säbo Härad. Detta har man ansett vara ett tecken på att namnet avsåg trakten kring sjöarna Gavel Långsjön och Skedviken "sjöboarnas bygd".

Fasta kyrksocken omfattade i medeltids- och UH materialet den nuvarande Fasterna sockens östra del, öster om Gavel Långsjön och Skedviken, det s k Fasta Visnare.

Fasta medeltida kyrka av gråsten med murade valv revs då Fasterna kyrka blivit färdig 1807. På kyrkogården vid det nuvarande Rånäs kapell (som uppfördes 1908) har grundmurar påträffats.

Kyrkbyn kan ha varit Svärlinge.

Kommun: Norrtälje

Källa till texten: Morger, Kersti 1990 "Kulturminnesvårdsprogram för Norrtälje kommun"

Klassificering enligt kulturmiljöprogrammet: Närmiljö

Riksintresse: Ja. del av

LX99-0278 Mörby slottsruin