Nyhtestablå

Skederid och Husby Sjuhundra socknar -Skederids kyrka, Simlunda, Darsgärde, Finsta

Kommun: Norrtälje

Motivering

Miljön utgör ett väl avgränsat bebyggelseområde, som bildats kring korsningen av de öst-västliga sprickdalarna vid Husby- och Penningbyåarna samt den nordostsydvästliga dalgång som sträcker sig från Finstatrakten till Össebygarn i söder.

Landhöjningen har medfört en betydande omfördelning av vatten och land. När vattennivån stod 15 meter högre låg dalbottnarna under vatten, området utgjordes huvudsakligen av en övärld. Vid 5-metersnivån nådde havsviken fram till Husby kyrkby. Det dalbäcken som uppstått omkring Finsta och Darsgärde lämpade sig för jordbruk och bete.

Inom området finns betydande gravfält och enstaka fornlämningar från såväl bronsålder som äldre och yngre järnålder. Flera av gravfälten från äldre järnålder är stora och typiska till såväl läge som fornlämningstyper. Den äldre järnålderns gravfält har vanligtvis inte någon tydlig anknytning till den historiska tidens byplatser. Skederidsåsen utgör emellertid ett undantag där hela järnåldern syns vara representerad.

Fornborgen vid Darsgärde innehåller talrika husgrunder och boplatsrester från folkvandringstid (400 -550 e Kr).

Med få undantag har varje by inom området ett gravfält från yngre järnålder. Vissa byar uppträder parvis under samma namn. De skiljs åt genom ett angivande av väderstreck, men har egna gravfält från yngre järnålder, egna bytomter och egna gränser. Detta förhållande är speciellt för inre Roslagen. Västra och Östra Libby samt Västra och Östra Sundsta utgör exempel på detta.

Området utgör ett åskådligt exempel på hur de resurser som naturlandskapet erbjudit har varit grundläggande för utformningen av kulturlandskapet. Gravarna och gravfälten lämnar uppgifter om bebyggelsen fram till medeltiden. De geometriska jordeböckerna redovisar jordens brukning och bebyggelsens läge under medeltid fram till tidigt 1600-tal. Ända in i nutid har bygränserna varit påfallande fasta och byarnas läge samt åkermarkens utnyttjande från medeltid till 1900-tal är ännu på ett tydligt sätt urskiljbara. På 1600-talet var Husby dominerat av jordbruk, vilket även är fallet idag.

Inom området finns även ett exempel på en sätesgård, Finsta, som etablerats under medeltiden, vilken ägt bestånd fram till nutid. Sätesgården är särskilt märklig, då den kan knytas till Sveriges enda kvinnliga helgon, nämligen Den heliga Birgitta.

Bebyggelsen i Övre Finsta är välbevarad, där mangårdsbyggnad och elevhem, det senare ritat av arkitekt Nils Tesch och uppfört på 1950-talet, har stora bebyggelsehistoriska värden. Den bevarade bebyggelsen i nedre Finsta utgör ett åskådligt exempel på de servicefunktioner som fanns i en mindre centralort, som utvecklats i slutet av 1800-talet. För att dessa funktioner skall kunna urskiljas krävs att samtliga byggnader bevaras.

Husbys och Skederids kyrkor med omgivande bebyggelse har stora kulturhistoriska värden. Husby kyrka är en av Upplands äldsta. Läget vid en viktig farled är fortfarande urskiljbart. Husby utgör ett åskådligt exempel på en by med ursprung i järnåldern, i karakteristiskt höjdläge med åkermarken i de lägre belägna partierna. Markanvändningen som redovisas på 1600-talets karta är fortfarande förhållandevis oförändrad. den samlade bebyggelsen har ett kulturhistoriskt värde.

Sundsta med ursprung i järnåldern har en värdefull herrgårdsbyggnad. Sätuna, Östra och Västra Libby, Torvalla, Torslunda och Täby utgör samtliga byar med ursprung i järnåldern. De ligger i karakteristiskt höjdläge, omgivna av ett öppet odlingslandskap. Torslunda Östergårds bebyggelse utgör ett exempel på den götiska gården. Trots att bebyggelsen i vissa fall förändrats utgör dessa byar exempel på en obruten utveckling från förhistorisk tid, där bebyggelsens läge, vägarna, vegetationen samt inägo- och utmarkens utnyttjande i påfallande liten omfattning omformats.

Beskrivning

Skederid socken

Kyrksocknen motsvarar den nuvarande socknen. I jordeboken hörde västligaste delen av Husby socken, Lyhundra härad, byarna Husby, Östra Syninge och Vallby till Skederid. En mindre del av Darsgärde hörde kameralt till Länna socken i Lyhundra härad. Kyrkby Skedersby.

Runstenar: U 517 Skederids kyrka (skadad), U 518 Västerledinge, U 519 och 520 (fragment, försvunnet), Salmunge. Vid kyrkan har även två fragment påträffats.

Husby Sjuhundra socken

Socknen omfattade den nuvarande kyrksocknen med undantag för Vallby, större delarna av Ö Syninge och Husby som i jordeboken hörde till Skederids socken. Socknen fick namnet Husby Lyhundra 1885, vilket ändrades till Husby Sjuhundra 1949. Kyrkby: Husby.

Runstenar: U 539, 540 (fragment), 541 (skadad), 542 (fragment, försvunnet), 543 (fragment), 544, 545?546 (fragment) Husby kyrka, 557 (fragment, försvunnet) och 558 Prästgården.

Topografi

Husby och Skederids socknar behandlas i ett sammanhang, då området, som skall beskrivas, omfattar båda socknarna, vilka präglas av de sprickdalar som dels sträcker sig i östvästlig riktning dels i en nordost-sydvästlig riktning. Där dessa dalgångar korsar varandra har goda möjligheter uppstått för åkerbruk och bete. Detta förhållande präglar för övrigt även delar av Rimbo och Rö socknar, då de är belägna vid samma vattensystem.

De öst-västliga dalgångarna utgörs av Husby- och Penningbyåarnas vattensystem, den nordost-sydvästliga av ett område från Finstatrakten till Össeby Garn.

Strandförskjutningen har påverkat området mycket starkt. När vattnet stod 15 meter högre låg stora delar under vatten. Vid 10-metersnivån (se kartorna del 1 sid 61) var skärgårdskaraktären fortfarande påfallande stark även om de talrika öarna började bindas samman av landtungor och näs. Cirka tusen år senare vid 5-metersnivån nådde en vik av havet fram till Husby kyrka. Av de två socknarna hade således Husby socken längst kontakt med havet (se del 1 sid 93 samt Ambrosiani sid 97 ff)

Den öppna odlade marken ligger idag framför allt söder om Husby vid det forna vattensystemet. Numera flyter endast en å genom landskapet. Åkermarken fortsätter förbi Torvalla samt söder och sydväst om Torslunda-Täby. Övriga områden är skogbevuxna.

Husby socken har en mycket hög uppodlingsgrad (se del 1 sid 21) och tillhör slättbygden. Den geometriska jordeboken från 1636 visar att marken nedanför Husby, då liksom idag, var uppodlad till åker. Söder om kyrkan var ängsmarken, som sträckte sig fram till ån, belägen.

Den förhistoriska bebyggelsen lokaliserades framför allt till vattensystemet vid Husbyån. I den södra delen av Skederids socken, som haft en utlöpare mot söder omkring Penningbyåns översta delar, finns även en förhistorisk bebyggelseenhet.

Genom Skederids socken löper kommunens största rullstensås i nord-sydlig riktning (se del 1 sid 18). Den gamla landsvägen följer åsen från Finsta ned mot Riala. Vretaån bryter igenom åsen i ett smalt pass norr om Darsgärde och längre norrut rinner Husbyån österut mot Lommaren och Ålandshav.

Beskrivning

Söder om Husby endast 5 meter över havsnivån ligger Husby Sjuhundra kyrka som är en av Upplands äldsta. Den är byggd på kungsgården Husbys mark (se del 1 sid 36). Husby hörde till Uppsala öd, ett godskomplex som disponerades av kungen.

Kyrkan, uppförd i slutet av 1100-talet i orappad gråsten, kan ha byggts av konungen Knut Eriksson, Erik den heliges son. Kyrkan var invigd åt S:t Lars. Den ursprungliga kyrkan hade ett smalare kor, som avslutades i öster av en halvrund absid. I väster fanns ett torn, vilket var något smalare än kyrkan som då saknade sakristia och vapenhus. Mittpartiet i den nuvarande kyrkan utgjorde den äldsta kyrkans långhus. Sockeln utgjordes av sandsten, vilken ännu finns kvar, på nordsidan av kyrkan. Även på sydsidan finns sockeln kvar. Att kyrkan hade ett torn i väster framgår av en teckning utförd av Rhezelius 1635. Man har antagit att cisterciensiska lekbröder varit med och byggt den äldsta kyrkan eftersom huggen sandsten användes, cistercienserna var nämligen skickliga stenhuggare.

Vid mitten av l 200-talet revs absidkoret och ersattes av det nuvarande. Sakristian byggdes täckt av ett toppigt kryssvalv av stenflis, vilket man anser vara av gotländsk karaktär. Kalkmålningar från 1300-talet finns i koret. På 1400-talet erhöll kyrkan tegelvalv, den östra gaveln förhöjdes med tegel och blev spetsigare, vilket var ett gotiskt inslag.

1728 revs västtornet, långhuset förlängdes cirka 9 meter åt väster. När klockstapeln blåste omkull 1806 beslöt man att bygga ett torn för klockorna över vapenhuset. Den övre delen byggdes i trä.

Bland inventarierna bör en madonnabild av ek från 1200-talet, ett triumfkrucifix från 1300-talets senare hälft samt ett medeltida altarskåp från 1400-talet, nämnas.

Trakten närmast kyrkan är synnerligen runstensrik. Inskriften på en runsten från 1000-talet antyder att det vid ristningens tillkomst funnits en kristen kyrkogård på samma plats som den nuvarande, vilket innebär att stenkyrkan kan ha haft en föregångare av trä.

Det är vidare av intresse att notera sambandet mellan runstenarna (U 513) vid Rimbo kyrka och U 540, en av stenarna vid Husby Sjuhundra kyrka. Inskriften på U 513 lyder "Erik och Håkon och Ingvar och Ragnhild de .... Men han blev död i Grekland. Gud hjälpe hans ande och guds moder". U 540 är rest av Erik, Hakon och Ingvar över någon, vars namn inte är bevarat då inskriften är skadad. Det är av allt att döma samma brödrakrets, sannolikt saknas namnet Anund på U 540, vilket tyder på att denna är från en något senare tidpunkt. Ingen av stenarna står på ursprunglig plats. Tolkningen pekar på att Ingvar kan vara Ingvar, som var ledare för ett härnadståg i Österled och som omnämns på flera stenar i flera andra landskap.

Beskrivning

Skederids gråstenskyrka ligger endast 2 km fågelvägen från Husby kyrka. Den äldsta stenkyrkan, som bör ha uppförts under senare hälften av 1200-talet, senast omkring 1300, utgör den nuvarande kyrkans kor och sakristia. Dessa delar bildade en kyrka med långhus och ett rakt avslutat kor. Tidigare hade kyrkan en sakristia i norr, vilken revs på 1880-talet. Vid mitten av 1400-talet utökades kyrkan med det nuvarande långhuset. Den äldre kyrkan välvdes vid samma tid, dess valv rasade på 1700-talet. Långhuset har en ursprunglig västportal, vilket är ovanligt för landskyrkor. Ett vapenhus av gråsten och tegel tillbyggdes framför den ursprungliga södra ingång en före 1527.

1748-49 reparerades kyrkan som var förfallen. Öppningen mellan koret och det lilla gamla långhuset sattes igen, det lilla långhuset blev kor och det gamla koret förvandlades till sakristia.

Av de medeltida kalkmålningarna som funnits i kyrkan finns endast fragment bevarade. De flesta av inventarierna från samma period förvaras i Statens historiska museum, där finns bl a ett triumfkrucifix från 1200-talets slut, ett processionskrucifix från början av 1300-talet samt en Birgittabild från 1400-talets första tredjedel.

Kyrkogården har i stort samma omfattning som under 1600-talet. 1775-76 ersattes den fristående klockstapeln av en överbyggnad av trä över en murad stiglucka på västra kyrkogårdsingången.

Beskrivning

Fornlämningarna från bronsålder och äldsta järnålder förekommer dels väster om Finsta dels i Vantungeområdet. Fornlämningarna från äldre järnålder ligger på morän- och åsmarken. Tre äldre järnåldersgravfält finns på Skederidsåsen, vid Sirnlunda, Darsgärde samt Ledinge. Mellan Ö och V Syninge ligger gravfälten (raä 105, 106, 107, 108, 109). Även väster om Skederidsåsen vid Björkboda härrör fornlämningarna från samma period.

På en rad kullar av Skederidsåsen vid Simlunda ligger ett stort antal gravfält, de äldsta på åskrönen och de yngre lägre, på slänterna. Gravfält av liknande typ har även förekommit på kullarna på båda sidor om Husbyån. Dessa har förstörts genom grustäkter och järnvägsarbete. De har även avbildats i Erik Dahlbergs, Succia antiqua et hodierna. På åsen förekommer således fornlämningar på en dryg kilometer från en tidsperiod som täcker 1500 år. .

På en bergklack, som skjuter ut ur Skederidsåsen intill Vretaån har en fornborg registrerats. Den ligger på Darsgärde ägor.

Väster och sydväst om fornborgen på åsen förekommer gravfält från ä jäå. Vid utgrävningar inom området påträffades boplatslämningar från ä jäå. Även fornborgen hade haft bebyggelse.

Darsgärde representerar en kontinuerlig bebyggelsehistorisk utveckling från bronsålderns senare del till järnålderns mitt (500 e Kr).

Vid Ledinge slutligen, ligger gravar av äldre typ norr om dalgången.

Simlunda, Syninge, Darsgärde och Ledinge bör ha övergått i yngre enheter som bibehållit samma namn men vad beträffar Syninge och Ledinge delats i en östlig och en västlig enhet.

Syninge nämns 1317 in Østsønungi. Ledinge nämns 1365 i Laethinge.

Norr om Husbyån ligger gravfält från y jäå vid V Syninge (raä 2), Öster Syninge (raä 97), Husby (raä 17, 95). Av dessa kan sannolikt de vid V och Ö Syninge härledas från Syningekomplexet från ä jäå. Sockengränsen gick tidigare öster om Vallby, Öster Syninge och en del av Husby (se ovan). Man har ansett att Syninges gräns följde den tidigare häradsgränsen under ä jäå. Husby däremot erhöll gränsen ned mot vattnet i sydöst. Det är även möjligt att Husbys utmarker togs från de stora häradsallmänningar för Sjuhundra och Lyhundra som låg i norr.

Husby är sannolikt en utbrytning ur de äldre bebyggelseenheterna norr om Finstabäckenet. Delningen mellan Ö och V Syninge skedde av allt att döma under förhistorisk tid. Vallby är däremot medeltida, namnet kan vara härlett från den fornborg som ligger på byns mark.

Söder om vattensystemet ligger Vantungegruppen, som redan nämnts, någon kontinuitet med ä jäå syns inte föreligga. Vid Libby och Torvalla däremot finns fornlämningar som är vanliga under övergångstiden mellan äldre och yngre järnålder. Sätuna, Torslunda, Täby och Vantunge har gravfält från y jäå. Sätuna, Libby har samhörighet, de ligger på en udde mellan större lerslätter. En tolkning av dessa två byars ursprung kan vara att Sätuna vid sjön var den ursprungliga enheten och Libbys bebyggelse var sekundär i förhållande till denna.

Torslundas ägofigurer, som de redovisas på 1600-talets lantmäterikarta, tyder på att byn utgjorde en ursprunglig enhet. Sannolikt har fornlämningar blivit bortodlade inom området, vilket gör en tidsbestämning av byn svar. Väster och söder om byn på höjdryggen som utgör vattendelare mellan Frötunasjön och Darsgärdeområdet förekommer gravar på åkerholmar i uppodlad mark.

Penningby saknar gravfält från y jäå. Byn var sannolikt inriktad mot boskapsskötsel eftersom den hade sankängar mot Husbyån.

Söder om Husbyån låg kyrkbyn Skedersby (in Skaetharg 1287) med bytomten väster om kyrkan. De gravar som registrerats ligger nordväst om kyrkan.

Simlunda (in Silmalundum 1328) bestod under 1500-talet av 2 1/2 skattehemman. Gravfälten har redan redovisats (se ovan). Simlundas bytomt (raä 139) låg cirka 800 meter NNV om Finsta.

Finsta (in Finstadhum 1283) bör ha haft ett samband med Simlunda. Gården kan beläggas som sätesgård till Birger Pettersson (Persson) Upplandslagmannen och den heliga Birgittas fader. Skedersby bör ha hört till Finsta som landbohemman vid denna tid (se del 1 sid 58). Storgodsbildningen däremot skedde sannolikt först på 1700-talet. Finsta bör således betraktas som en utbrytning ur de äldre bebyggelseenheterna.

Beskrivning

Finsta har blivit känt som den heliga Birgittas födelseort. Huruvida hon föddes där är inte klarlagt, hon anses dock ha vistats på Finsta under sin barndom. Genom helgonförklaringen 1391 av påven Bonifatius IX blev hon en av de internationellt mest kända kvinnorna genom tiderna.

Bakom mangårdsbyggnaden på Finsta finns den bönegrotta som satts i samband med den heliga Birgittas första uppenbarelser. Men även andra platser vid Finsta vittnar om betydelsen för de legender som knyts till hennes person. I Skederids kyrka uppfördes redan på 1400-talet ett altare med hennes bild. En källa bär också hennes namn.

Övre Finsta är en panelad timrad välvårdad mangårdsbyggnad uppförd av allt att döma på den gamla grunden av en tidigare byggnad, sannolikt på 1730-talet efter en brand. I Suecia antiqua et hodierna är Upplandsbilderna sannolikt utförda på 1660-talet. På en av dem över Finsta ser man en huvudbyggnad med två flyglar. Grunden till denna byggnad utgjordes sannolikt av de medeltida valven av natursten och tegel, som finns i källaren. När övre Finsta byggdes, ägdes egendomen av Sven Johan Leijonmarck, sekreterare i Kammarkollegium. 1798 hörde två mjölkvarnar och en enbladig sågkvarn till egendomen.

Nedre Finsta såldes 1818. Mot slutet av 1800-talet arrenderades nedre Finsta av en smålänning vid namn Gustavsson. Han byggde ett tegelbruk där 1868. Leran i Skederid, som huvudsakligen hämtades från fälten öster om gården, lämpade sig nämligen för tegelbränning. Något senare, 1884, öppnades järnvägen mellan Rimbo och Norrtälje och ett mindre samhälle växte upp. En sulfitfabrik uppfördes i slutet av 1800-talet, som dock endast drevs i tre månader innan företaget gick i konkurs. Fabriksbyggnaden, som även inrymde ett mejeri och tre bostäder på ett rum och kök, stod dock kvar in på 1950-talet.

Norr om ån i Alhagen fanns ett svagdricksbryggeri, i det s k Posthuset vid bron låg ett garveri vid sekelskiftet.

I anslutning till tegelbruket byggdes så småningom en såganläggning. En kvarn, där gröpe för korna och kross för hästarna maldes, fanns även. 1912 köptes Nedre Finsta med jordbruk, tegelbruk och skog av Axel Theodor Nilsson som lät bygga en ny ladugård 1935. Det åttkantiga svinhuset och det timrade magasinet är dock äldre. Nedre Finsta såldes 1946 till Stockholms läns landsting som även köpte Övre Finsta år 1950. Tegelbruket drevs fram till år 1968. Något senare brändes byggnaderna ner.

Flera byggnader i Finsta vittnar om den betydelse orten hade för bygden. I det s k Stenhuset fanns ett bageri men även kontor och bostäder samt en handelsbod. Huset är byggt i två våningar i slutet av 1800-talet. Skederids kyrkskola, numera nedlagd, byggdes något tidigare på 1870-talet och den f d järnvägsstationen (järnvägen lades ned 1969) på 1880-talet. Vid vägen mot Rimbo ligger en grå reveterad byggnad, Ekhamra, byggd av plank år 1906, ett av de första icke timrade husen i socknen. Finstalund byggdes vid sekelskiftet, även den har ljusgrå revetering. Längre västerut är Folkets Hus beläget. Det vittnar om den betydelse de olika verksamheterna vid Nedre Finsta fick för bygden.

Beskrivning

Husby (1348 Husaby Lihundare) vår delad mellan Husby och Skederids socknar på 1500-talet. Byn bestod av 4 kronohemman i Skederid och 1 kronohemman i Husby Lyhundra. Rhezelius skriver 1635 att "häradsrån står mellan bakugnen och högsätet, han äter i Lyhundra och gräddar brödet i Rimbo härad". På kartan från 1639 kan de fem hemmanen ses. Byn ligger fortfarande på samma plats i höjdläge (se del 1 sid 36). Även vägens sträckning är densamma, av de gårdar som syns på kartan omgärdar de, som ligger väster om kyrkan, fägatan som ledde till ängsmarken vid ån. Dessa hägnader finns inte numera.

Vid tiden för laga skiftet (1830) omfattade Husby 6 brukningsenheter. Två var kronohemman bestående av ett kyrkoherdeboställe och ett löjtnantsboställe. De övriga fyra brukningsenheterna var skattehemman. Kyrkoherden brukade själv sitt boställe. Vid laga skiftet flyttades två gårdar ut. De hade samma ägare och lades därför intill varandra i den östra delen av byn. Trots detta uppfördes byggnaderna till gårdarna som två separata brukningscentra. Utflyttningen i Husby innebar inte någon splittring av bykärnan. Efter skiftet medförde förändrade odlingsmetoder att all mark odlades upp till åker. 1840 var åkerarealen 78 ha och ängsarealen 54 ha. 1907 var motsvarande siffror 149 och 4. Vid kyrkan finns två f d skolor, den ena i rödmålat timmer i en och en halv våning, den andra i reveterat tegel med rusticerande hörnkedjor.

Beskrivning

Sundsta ligger längre österut norr om dalgången. Sundsta omnämns första gången 1337, in Sunderstadum, i det skrivna källmaterialet. Östra Sundsta utgjordes av 1 skatte- och Västra Sundsta av 1 kyrkohemman. Både Västra och Östra Sundsta har gravfält från y jäå (se även del 1 sid 36). På 1540-talet utgjordes Sundsta av 2 frälse och 2 kyrkohemman. Västra Sundsta var säteri på 1600-talet. Sundsta består av en envånings timrad byggnad under brutet tak. Huset är fodrat med vitmålad panel.

Beskrivning

Sätuna och Västra och Östra Libby ligger söder om dalgången. Deras samhörighet utmärks genom att de ligger på en udde mellan större lerslätter delvis under 10-meters nivån. Gravfälten vid Libby (raä 33, 85, 86, 87) härrör från sen ä jäå till y jäå. Gravfältet (raä 94) hör till Sätuna. Libby, i Westra Lidbhy, omnämns första gången 1409 och Sätuna, i Sotunom 1437, Torvalla, 1437 i Torfuallum, och Täby 1437 i Taeby. 1409 omnämns i Østra Berby. Denna by utgör en del av det nuvarande Täby. Enligt den geometriska jordeboken från 1639 ligger jorden i Täby i två byläger, Täby och Bärgby, i vilka samtliga gårdar har andel.

Beskrivning

Täby ligger på en höjdsträckning med grov morän med inslag av sandiga partier. Sydväst om byn på ett naturligt terrassplan finns fossila (övergivna) odlingsspår i form av stensträngar, odlingsterrasser m m. Där har sannolikt funnits ett förhistoriskt bebyggelseläge som övergivits under y jäå.

Stensträngar av murkaraktär förekommer även på den norra delen av höjden mellan Torvalla och Dillingby.

Bebyggelsen i Torslunda Östergård bör särskilt omnämnas.

Beskrivning

Väster om Himmine by ligger Rimsjö by i Husby Sjuhundra socken, även denna by med gravfält tillhör detta starkt uppodlade område söder om Erken. Gravfälten (raä 5, 8), som är belägna i ett naturreservat som avsatts på grund av de stora ekbestånden, bör särskilt nämnas.

Kommun: Norrtälje

Källa till texten: Morger, Kersti 1990 "Kulturminnesvårdsprogram för Norrtälje kommun"

Klassificering enligt kulturmiljöprogrammet: Närmiljö

Riksintresse: Ja

LX99-0272 Skederids kyrka

LX99-0274 Finsta