Nyhtestablå

Roslags Bro kyrka och socken, Södersund, Norrsund

Kommun: Norrtälje

Motivering

Fornlämningarna i området visar att bygden varit bebodd under förhistorisk tid. Läget vid en viktig farled har varit bebyggelsetilldragande. Kyrkan ligger invid en gång betydelsefull bro. Jordbruket har präglat bygden och det låglänta landskapet runt Broströmmen är vidsträckt och öppet. Den omgivande bebyggelsen vid kyrkan vittnar om den tid då kyrkan utgjorde sockencentrum.

Bebyggelsen inom området är delvis välbevarad.

Beskrivning

Roslags Bro hörde tillsammans med Vätö socken till Bro skeppslag. Södra Råda och Norra Rörvik ligger sedan 1892 i nuvarande Söderby Karls socken, vid samma tidpunkt överfördes de byar väster om Vätösundet, som numera ligger i Vätö socken. 1890 överfördes Norrsund, Stentorp och Brotorp från Estuna till Roslags Bro socken. 1304 ecclesiam bro in Orboholm. Socknen hette Bro socken t o m år 1885, då namnet ändrades till Roslagsbro.

Runstenar: U 532, 533, 534, 535, 536 i eller vid kyrkan. U 533 inmurad i kyrkan, U 537 vid Bredsättra, U 538 vid Ösby försvunnet fragment.

Topografi

Roslags Bro socken ligger i övergångsbygden, med vilket avses ett omväxlande och småbrutet landskap med en variation mellan skogs- och åkerlandskap (se del 1 sid 22). Tre sprickdalar genomkorsar socknen, två öst-västliga samt en syd-nordlig. Den nordligaste går från Norsviken i öst till Brosjön, den andra från Anderssvedjedjupet över Utål till Gillfjärden. Den nord-sydliga sprickdalen löper från Norrtäljeviken över Gillfjärden upp till Söderby Karl.

På Ösmarens norra sida är landskapet uppodlat medan den södra delen omges av barrskog. Stränderna är vassiga med lövridåer, smala strandängar och betade backar. Norsjön omges till stora delar av lövskog, i vissa fall med inslag av ädellöv. Nordost därom och runt vattendraget som rinner ut i Norsviken är odlingslandskapet småbrutet med inslag av blandskog.

Det vattensystem som börjar med sjön Utålsviken och sträcker sig via sjöarna Långtögen, Anderssvedjedjupet och Gräsvarpet för att mynna ut i en havsvik i Björköfjärdens norra del, kallas Utålskedjan. Sjösystemet är omgivet av ett småbrutet omväxlande skogs- och jordbrukslandskap som har en ålderdomlig karaktär. Här finns både ädellövlundar, ekhagar och enbackar (se del 1 sid 70). Cirka en kilometer norr om Björhövda finns ett område som består av gran och hasselskog, där det tidigare funnits hävdade lövängar.

Den nord-sydliga sprickdalen från Norrtäljeviken mot Söderby Karl utgjorde tidigare en viktig farled som sa småningom uppgrundades. En handling från år 1380, som berörde framkomligheten i Broströmmen, utgör belägg för detta. En landförbindelse vid den trånga passagen vid Brotorp är sannolikt av gammalt datum. Den äldsta bebyggelsen uppstod öster om Broströmmen och söder om Bottenfjärden, vilket den rika fornlämningsförekomsten visar (se kartan).

I socknens östra delar låg stora delar under havsytan när vattennivån stod 10 meter högre (se del 1 sid 61). Lösa jordarter som lämpade sig för jordbruk avsattes så småningom. Morängrus är den dominerande jordarten inom området. I vissa områden där moränen är lerig, t ex vid Ösby, Bottna och Inål, var förutsättningarna för jordbruk relativt gynnsamma. Norr om Ösmaren ligger åkerjorden däremot på mosand som är mindre bördig.

Längre österut blir landskapet mindre lämpat för jordbruk. Marken är kuperad och till stora delar täckt av morän med undantag för området runt Anderssvedja, där förutsättningarna för odling återigen är större. Vid en jämförelse med fornlämningsförekomsten framträder även detta område (se kartan över gravfält).

Den kuperade terrängen söder om Tomta - Eke - Pläng ner mot Norrtäljeviken har däremot varit mindre bebyggelsetilldragande.

På kartan där skogsbrynslängden uppmätts (se del 1 sid 70) framträder Roslags Bro socken. Övergången mellan öppen mark och skog är fortfarande oregelbunden, skogsbrynen är långa. Betesdrift har varit en förutsättning för att denna landskapstyp bibehållits eftersom stora arealer annars hade förbuskats, varvid både flora, fauna och landskapsbild påverkats.

Roslags Bro socken har en stor gravfältsförekomst. Efter Estuna socken har den flest gravfält i kommunen, dessutom är gravfälten stora (se del 1 sid 29).

Beskrivning

Roslags Bro kyrkas äldsta delar härrör från mitten av 1200-talet. Den har orappade gråstensmurar och gotiskt branta gavlar. Vapenhus, sakristia, kor samt ett gravkor i väster är senare tillbyggnader. Från vapenhuset leder en portal in i kyrkan. Den rundbågiga sandstensomfattningen har en reliefornering. Fönstren i den äldsta kyrkan har också sandstensomfattning. Dessa detaljer liksom de äldsta inventarierna, ett triumfkrucifix och en dopfunt ger ett starkt intryck av att byggnadsledningen, när kyrkan uppfördes, hade gotländska förbindelser, vilket kan anses naturligt, eftersom gotlänningarna sannolikt bedrev sjöfart på Roslagen. Förutom dessa inventarier finns en av de märkligaste medeltida skulpturer som bevarats i Sverige, en skulptur av S:t Erik, i kyrkan.

Vapenhusets fasad visar att ett äldre smalare vapenhus funnits tidigare, sannolikt byggt omkring år 1400, då även koret byggdes. Sakristian på långhusets norra sida byggdes av allt att döma på 1300-talet. Gravkoret upp fördes 1738 - 41. Wendela Magnona Fleming, som var gift med greve Carl Oxenstierna, lät uppföra koret, vars portalomfattning av refflad sandsten bär de Oxenstiernska och Flemingska vapnen.

Långhusets trävalv i kyrkan revs på 1460-talet, varvid de nuvarande valven inslogs. Kyrkan försågs med muralmålningar 1471. De i valven har aldrig överkalkats. I samband med restaurering 1929 upptäcktes dock äldre målningar.

Roslags Bro kyrkas målningar kan föras till den s k Tierpsskolan och till Roslagsmästaren. De kännetecknande dragen för Tierpsskolan är i korthet följande: Valvens utsmyckning är ornamental. Enstaka figurer men sällan mer komplicerade scener förekommer i valven. Valvornamentiken består dels av bladkedjor dels av ribborienterad växtornamentik av blad och klängen. Bladrankor i rött och grönt slingrar längs pelare och bågar.

Karakteristiskt för Roslagsmästaren är en ansiktsteckning som ger ett realistiskt och kraftfullt intryck.

Roslagsmästaren har troligen varit den ledande i Roslags Bro och samarbetat med ett målarlag ur Tierpsskolan. Man har antagit att Sten Sture bidragit till målningarna i kyrkan. Han kan därvid ha anlitat någon av bröderna i det betydelsefulla franciskanerklostret i Stockholm för bildprogrammets komposition. På Vätö, där även Roslagsmästaren var verksam, hade franciskanerna ett hus.

Kyrkogården har en bogårdsmur i öster med en medeltida stiglucka som sannolikt härrör från medeltiden eller senast 1500-talet. Mot väster och i söder har den dock utvidgats. Klockstapeln ligger nordost om kyrkan. Utformningen är gjord 1773.

Sockenmagasinet byggdes 1775-76, ett av de få bevarade, det stod tidigare väster om kyrkan men flyttades 1881 till prästgårdens mark. Det står dock fortfarande kvar i kyrkans omedelbara närhet (se del 1 sid 101).

Sockenstugan låg enligt uppgift på prästgårdens mark på 1750-talet. En äldre sockenstuga (huruvida det var den ursprungliga kan inte fastställas) ersattes med ett nytt hus på samma plats 1937.

Fattigstugan låg på prästgårdens mark vid Drottningdal.

Beskrivning

Söder om kyrkan ligger Södersund med gravfältet (raä 37) bestående av 80 fornlämningar från y jäå i direkt anslutning till bebyggelsen.

På 1540-talet utgjordes Södersund av 3 frälsegårdar. Brotorp, vars ägor ligger väster om Broströmmen, brukades en kort tid som säteri under 1600-talet. 4 underlydande mantal i Södersund och Norrsund låg under Brotorp, som dock utdömdes som säteri 1682. Enligt kartor från 1640-talet brukades Södersund och Prästgården gemensamt. Enligt vittnesmål 1831 hade de alltid utgjort ett byalag.

I utmarken längs bygränsen mellan Prästgården och Södersund ligger en samlad torpbebyggelse.

Åkerarealen per hemman var blygsam i Roslags Bro socken under 1600-talet. Södersund utgjorde dock ett undantag. Även i början av 1900-talet avvek Södersund från övriga byar i Roslags Bro socken då det hade 65 ha åker. Södersund utgjordes av en bebyggd brukningsdel vid häradskartans upprättande, detta förhållande gäller även idag. Bebyggelsen utgörs av 2 timrade bostadslängor samt ett timrat magasin i två våningar. En ålderdomlig gulmålad sexkantig rustkammare bör särskilt framhållas (se del 1 sid 106).

Beskrivning

Väster om Broströmmen norr om sundet, som namnet antyder, ligger Norrsund. 1359 omnämns Norrsund (in villa Sunda). Byn bestod av 2 frälsegårdar på 1500-talet.

3 gravfält ligger i anslutning till byn. Ett av dem (raä 39) är beläget i en småkuperad tämligen stenbunden moränmark och består av 55 fornlämningar som huvudsakligen utgörs av runda stensättningar och högar. Det andra gravfältet (raä 40) ligger på en blockig moränrygg och består av 25 fornlämningar av samma sammansättning som det föregående. Det tredje gravfältet slutligen ligger på ett bergkrön och består av 15 fornlämningar, även de av samma sammansättning som de föregående. Ytterligare ett gravfält (raä 57) finns på byns mark på en före detta udde vid Broströmmen. Det består av 15 fornlämningar som utgörs av runda stensättningar, 1 hög samt 1 treudd.

Norrsund utgjordes i början av 1900-talet av 4 bebyggda brukningsdelar och 6 lägenheter. Åkerarealen per bebyggd brukningsdel utgjordes av ca 22 ha åker. Även Norrsund hade större åkerareal än medelvärdet för socknens övriga byar.

I Norrsund kan en välbevarad timrad rödmålad mangårdsbyggnad i en våning omnämnas. Tillsammans med en uthuslänga samt ekonomibyggnader bildar den en sluten enhet. Bevarade uthuslängor och magasin i byn utgör viktiga beståndsdelar i miljön.

Kommun: Norrtälje

Källa till texten: Morger, Kersti 1990 "Kulturminnesvårdsprogram för Norrtälje kommun"

Klassificering enligt kulturmiljöprogrammet: Närmiljö

Riksintresse: Ja. del av

LX99-0286 Roslags-Bro kyrka