Nyhtestablå

Frötuna kyrka och socken, Mellingeholm

Kommun: Norrtälje

Motivering

Frötunas medeltida kyrka med välbevarad bebyggelse samt bebyggelselämningarna efter 3 bytomter med gravfält och andra fornlämningar utgör ett åskådligt exempel på en bygd som haft kontinuitet sedan järnåldern. Flera byar har sedermera avhysts under storgods. Landskapet, som är småbrutet och omväxlande, utgör ett åskådligt exempel på övergångsbygden och är dessutom representativt för denna del av kommunen.

Beskrivning

1300 Parochie Frøtunum. Sockendelen i Lyhundra härad omfattar endast Nodsta och Simlom, belägna väster om Lommarsundet och norr om Frötuna kyrksjö och Oppsjön. Nodsta hörde kyrkligt till Frötuna socken och skeppslag, dit det även kameralt överflyttades 1725. Simlom räknades kyrkligt till Husby socken, dit det flyttades i jordeboken 1889.

Runstenar, ristningar: U 526, U 527, U 528 (försvunnen), U 529 (se del 1 sid 31). Tre storgods har funnits i socknen.

Till Frötuna socken hörde det område där Norrtälje nu är beläget samt Rådmansö socken. Norrtälje blev eget pastorat 1643 och Rådmansö 1872.

Björnö (se del 1 sid 42) var enligt Almquist ett medeltida gods, som tillhörde greve Gustaf Johansson (Tre rosor) under senare hälften av 1500-talet, vilken med ett enda undantag (Mellinge) ägde samtliga frälsehemman inom orten som inte lydde under Penningby (se Länna socken). Penningby ägdes för övrigt i slutet av 1500-talet av en kusin till den ovannämnde. Endast Penningby och Björnö omtalas som sätesgårdar under 1600-talet inom Frötuna och Länna skeppslag.

Björnö ägdes av riksdrotsen Kristiern Nilsson (Vase), därefter av hans son Johan Kristiernsson (Vase) och senare av hans måg rikshovmästaren Ture Jönsson (Tre rosor), tillhörde dennes son domprosten i Uppsala Göran Turesson och kom genom köp (1672) till kungliga rådet Karl Bonde. Björnö var fideikommiss inom dennes släkt till år 1834. 1855 kom Björnö ur Bondesläktens ägo. (se även del 1 sid 42)

Ösby och Holm var 1 mantal frälse, varav det senare ägdes av riddaren Jakob Abrahamsson kallad Jeppe Djäkn, 1422-38 ägdes det av väpnaren Jens Laurensson, det brukades senare som vanligt frälse under Björnö till dess det åter bebyggdes i mitten av 1600-talet, det tillhörde även Casper Otto Sperling (död 1655) (se Rådmansö socken).

Frötuna och Länna socknar ingick i Lennart Torstenssons grevskap som kom till stånd 1647, det övertogs dock genom reduktionen 1674. Besittningarna i socknarna bestod emellertid bara av 12 1/4 mantal.

Mellingeholms säteri ägdes av Gabriel Bengtsson Oxenstierna under 1600-talet.

Håtö jämte Knixnäs eller Knektnäset fanns som säteri före 1644. Det ägdes av ätten Fleming under 1600-talet och friköptes av ryttmästaren P. Ridderstad samt nyttjades som änkesäte till Riddersholm till dess familjen von Schewen inköpte det 1853.

Fritidsbebyggelsen har stor utbredning i socknen, framförallt i den norra delen och många gårdar är omvandlade till fritidshus. Socknen var redan i början av 1900-talet attraktiv för fritidsboende, särskilt de områden, som kunde nås med ångbåt.

Redan 1906 styckades ett område upp till fritidstomter vid Norrfjärden vid Spillersboda av C.F. Westerblom i Spillersboda (se del 1 sid 116).

Topografi

I Frötunas västra del finns såväl relativt stora öppna områden som djupa skogar. Denna del av socknen har inlandskaraktär, dess östra del däremot har en mer utpräglad skärgårdsnatur. Landskapet är småbrutet och omväxlande, socknen ligger i den s k övergångsbygden (se även kartorna del 1 sid 21, 22). I socknen finns flera sjöar. Socknen genomkorsas av många slingrande vägar där byarna ligger i karakteristiskt höjdläge omgivna av betesmark och åkrar. Kring sjöarna Norrsjön, Holmsjön och Mörtsjön är landskapet omväxlande med åkermark och barrskogar, hällmarker och några små områden med ädellövskog. Kring Ösbyholm är odlingsmarken låglänt medan terrängen stiger brant öster om Holmsjön. Kring Ösbyholm är floran örtrik.

Kring Limmaren växer lövskog men här finns även odlingsmark. I anslutning till Mellingeholm växer ädellövskog.

Strandängarna vid Harka söder om Norrtäljeviken bör även nämnas.

Vid kusten kring Brevik och Håtö ligger ett område med ett stort antal moränformer. De bildar ett ovanligt mönster av s k "crag-and-tail-ryggar" och de Geermoräner.

Beskrivning

Frötuna kyrkas (beträffande namnet se del 1 sid 35) äldsta del antas härstamma från 1100-talets senare hälft. Planen var helt rektangulär, kanske fanns det en absid med anslutning direkt till östgaveln. En sakristia anslöt redan från början till det romanska koret, vilket är ovanligt. Koret förlängdes mot öster efter 1200-talets mitt, då byggdes även den nuvarande sakristian.

Valven slogs strax före 1400-talets mitt, då hade hela kyrkobyggnaden förhöjts på 1330-talet. I vapenhusets östra del fanns ett kapell, vilket kan ha tillhört Sten Sture d.ä. Antagandet grundar sig på att Sten Stures och hans makas Ingeborg Tott sköldar är avmålade i stjärnvalvet. Eftersom Sten Sture en tid var bannlyst av påven var han förbjuden att vistas i kyrkan. Han fick vistas bakom det medeltida skrank, som ännu finns kvar.

Långhuset i kyrkan är vitputsat, det har dock medeltida målningar i den västra delen, bl a S:t Kristoffer med Jesusbarnet och fragment av Marias sju smärtor. Även ett lyckohjul är bevarat. Ett flertal medeltida träskulpturer är bevarade.

Ett triumfkrucifix och en dopfunt härrör från senare delen av 1200-talet. På södra sidan av kyrkan är det Löwenska eller Ösbyholmsgravkoret tillbyggt på 1600-talet av Casper Otto Sperling (se Rådmansö socken), ägare till Rådmansö och Ösbyholm. Dess förebild är Riddarholmskyrkans gravkor.

Kyrkogården är omgiven av en mur som byggdes av dalkarlar i början av 1800-talet, den följer nära den medeltida kyrkogårdens sträckning, dessutom finns två stigluckor bevarade mot norr och öster, den norra är sannolikt äldst. I väster fanns en stiglucka för de sockenbor som kom med båt och i söder en som kallades Ösbyholms stiglucka, vilken var så stor att den användes som sockenmagasin. Båda de senare är rivna. Klockstapeln uppfördes 1812. Den välbevarade prästgården är belägen sydöst om kyrkan.

Enligt uppgift skall ett helt bortodlat gravfält ha funnits öster om kyrkan (raä 106), vilket kan ha hört till en bebyggelse vid Frötuna. Nordöst om kyrkan framför det nuvarande hotellet ligger ett gravfält med bebyggelselämningar (Norrtälje raä 24 a+b). De senare utgjorde en gång Arsta by. Tomten har varit frälsehemman sedermera torp under Frötuna prästgård. Gravfältet utgörs av 55 fornlämningar mestadels runda stensättningar.

På en isolerad bergshöjd med branta höga stup sydväst om Kyrksjön reser sig en fornborg (raä 29), där man även registrerat 3 husgrundsterrasser samt kulturlager.

Som på så många andra platser kan man återfinna skolhus och fattigstuga i anslutning till kyrkan. Fattigstugan uppfördes enligt uppgift 1724.

Beskrivning

Väster om Limmaren förekommer bebyggelselämningar och odlingsspår (raä 93). Enligt en lantmäterikarta från 1715 utgörs den västra delen av Mellinge bytomt. Där har även stått en väderkvarn. I anslutning till dessa lämningar finns 2 gravfält (raä 40, 41) bestående av 5 respektive 25 fornlämningar. Nordväst om detta område på en plan eller svagt sluttande moränmark, som utgörs av delvis sank starkt igenväxt ängsmark, ligger ett större gravfält från ä jäå bestående av 29 högar, 1 röse och 40 runda stensättningar.

Mellingeholm låg, enligt häradskartan från 1904, vid Limmaren strax söder om udden som benämnes Holmen på den ekonomiska kartan. Mellingeholm uppges i kartbeskrivningen som obebyggt. I anslutning till Mellingeholm finns ädellövskog som vittnar om att en anlagd park tidigare funnits inom området.

Kommun: Norrtälje

Källa till texten: Morger, Kersti 1990 "Kulturminnesvårdsprogram för Norrtälje kommun"

Klassificering enligt kulturmiljöprogrammet: Närmiljö

Riksintresse: Nej